© 2019 Lars Sjödin Network

June 27, 2018

May 22, 2018

March 25, 2018

Please reload

Nyligen publicerade

Att ställa om

May 22, 2018

1/7
Please reload

Aktuellt

Hur jobbig får man vara? Del 2

March 26, 2017

 "Jag blir så irriterad ... en jävla energivampyr är vad han är" hörde jag någon frustrerat säga häromdagen. "En del människor bara suger energin ur andra" fortsatte han. Och kanske har han rätt, men riktigt så enkelt är det nog ändå inte. Jag vill därför börja med att påminna om några valda sanningar från det förra inlägget. Jag antog där att vi alla har en högst subjektiv standard för hur vi vill att saker ska vara och hur andra människor ska bete sig. Jag antog också att allt mänskligt beteende har en bakomliggande positiv intention, utan att beteendet för den skull behöver vara positivt för vare sig personen som uppvisar det eller för omgivningen. Jag hävdade också att ett irriterande beteende inte är lika med en irriterande personlighet, även om vi ibland lockas till att generalisera på det sättet. Slutligen påstod jag att du själv kan välja din reaktion och aktion när du utsätts för något som du tycker är irriterande. Ibland kan du göra det genom att helt enkelt välja bort det som irriterar, men när du inte bara kan välja bort det så behöver du konkret hantera det. 

 

Alla människor uppvisar någon gång ett beteende som kan irritera någon annan vid något tillfälle. Den enkla förklaringen till det är att vi är människor. Att vara människa innebär nämligen att uppvisa allt från beteendemässiga lågvattenmärken till excellens, samt allt däremellan. Det verkar till och med vara så att de flesta av våra naturliga och vardagliga beteenden kan irritera andra mer eller mindre. "Han är för feg". "Hon är för bestämd". "Han pratar för mycket". "Hon är för tyst" etc. Det går verkligen att reta sig på mycket hos andra om man bara vill. Men låt oss lägga dessa högst vardagliga och harmlösa beteenden åt sidan och istället fokusera på några destruktiva saker som vissa människor faktiskt gör, och i synnerhet sånt som både kan vara improduktivt och oetiskt mot andra.

 

Jag får ofta höra om framförallt tre beteenden som är energidränerande enligt många. Jag väljer här att benämna dem som tre olika vampyrer, men kom ihåg att detta inte är en personlighet utan mer eller mindre destruktiva beteenden som alla människor kan uppvisa.

Jag väljer att benämna dem som vampyrer för att det finns en del intressanta likheter mellan just vampyrer och dessa beteenden:

 

  • Vampyrer kan inte se sin egen spegelbild - negativa beteenden är svåra att se för personen som själv använder dem.

  • Vampyrer lever av att suga blod (energi) från andra - negativa beteenden suger också energi från andra. 

  • Vampyrer har själv dött en ond bråd död - negativa beteenden har ofta sitt ursprung i självupplevda negativa beteenden.

  • Vampyrer kan inte existera i dagsljus - negativa beteenden blir ofta både uddlösa och pinsamma när de lyfts upp i medvetandet

 

Missunnsamhetsvampyren

Det här beteendet har ett motto och det är: Jaget före laget ... och före alla andra också ... hela tiden! Du känner lätt igen beteendet eftersom andra sällan eller aldrig ges utrymme att varken uttrycka behov eller önskemål när Missunsamhetsvampyren dominerar scenen. Hen mår till och med ofta dåligt när andra lyckas, andras framgångar blir nästan synonymt med personens egna motgångar. Då blir det också helt naturligt att försöka minimera betydelsen av andras framgångar. I grund och botten är detta beteende ofta en produkt av avund och/eller en låg självkänsla. Missunsamhetsvampyrens intentionen är såklart att få känna sig starkare och mer betydelsefull. Problemet är bara att behovet inte sällan är mer eller mindre bottenlöst.

 

Bemöt Missunnsamhetsvampyren 

Först och främst behöver du ha realistiska förväntningar. Missunsamhetsvampyren bryr sig om sig själv och sin egen framgång, så förvänta dig inga uppmuntrande eller stärkande kommentarer. Detta faktum lämnar dig med ett tydligt val om du överhuvudtaget ska prata om dina framgångar eller inte med hen. Om du nu ändå hamnar i en situation där dina framgångar blir förminskade ev en person med detta beteende, kom ihåg att hens syfte med stor sannolikt är att stärka sig själv. För att minska energidräneringen är det viktigt att du kan fokusera på det du faktiskt åstadkommit och njuta av den sötman, istället för att lyssna på tafatta försök att bygga upp en ihålig självkänsla. Till exempel kan hen hävda att "det där är ju inte unikt", "det där är väl inte riktigt din grej" eller "kommer du verkligen att klara av det där" Om du inte kan ignorera det personen gör kan det vara bra att vänligt ifrågasätta vad hen menar eller be hen utveckla sin ståndpunkt. På det sättet får du ofta reda på vilka egna rädslor som driver Missunsamhetsvampyren.

 

Offervampyren

Det här handlar inte om personer som ibland är sura, ledsna och lättar sitt hjärta, det kan vi alla behöva göra då och då. Det här handlar om ett beteende som i dess närhet tycks göra allt och alla till emotionella soptunnor. Jag pratar om en inställning där livet ses som en kamp och aldrig kan vara något annat än en kamp. Jag pratar om Offervampyren som tycks ha en allergi mot eget ansvarstagande. Ett beteende styrt av en övertygelse om att ständigt vara orättvist behandlad. Och om eller när du föreslår en lösning på hens problem får du alltid "Ja, men ..." till svar. Vad du än erbjuder så håller Offervampyren fast vid sin problematik. I grund och botten ger detta personen en trygghet. Dessutom behöver hen inte rannsaka sina egna brister. Skönt att slippa kan tyckas, men också väldigt effektivt för att stagnera i sin utveckling och skapa underlag för att skylla ifrån sig.

 

Bemöt Offervampyren

För att effektivt bemöta och faktiskt också hjälpa Offervampyren behöver du sätta vänliga men tydliga gränser. Lyssna kort och när personen fastnar i offerrollen kan du säga att du vill hjälpa till, men att du inte har någon möjlighet att lyssna och göra det om hen inte är beredd att ha en dialog om lösningar. Genom att vara rak och tydlig med din hjälpsamhet minskar du utrymmet för ältandet och befästandet av begränsande övertygelser. Undvik dock att ge förslag på en lösning, använd istället coachande frågor som till exempel "Vad har du gjort hittills för att lösa ...?" Vad är det bästa du kan göra i den här situationen?" Svaren som personen ger kommer visa om hen är villig att överhuvudtaget lösa problemet. Om personen ändå faller tillbaka i offerrollen och vill använda dig som en emotionell soptunna, kan du helt enkelt bara behöva säga att du hoppas på att allt ska lösa sig och sedan ursäkta dig.  

 

Kompetens- och rådgivarvampyren

Vi människor är i allmänhet är jätteduktiga på att fylla i luckor oavsett vad det gäller och därmed också konstruera vår egen subjektiva verklighet. Och det är helt okej, så länge vi inte känner att vi mer eller mindre maniskt måste korrigera och informera alla andra utifrån den. Kompetens- och rådgivarvampyren gör dock det. Hen försöker kontrollera dig och diktera både hur du ska vara och hur du ska känna. Hen har en åsikt om precis allt och tycks ha ett konstant behov av att säga emot. Beteendet har ofta sitt ursprung i ett extremt stort bekräftelsebehov och/eller låg självkänsla. Det är därför viktigt att skilja ett sunt medvetet kritiskt tänkande och rådgivande från ett tvångsmässigt behov av att argumentera, förklara och säga emot.

 

Bemöt Kompetens- och rådgivarvampyren

Hemligheten bakom att framgångsrikt bemöta detta beteende är att fokusera på beteendets bakomliggande drivkraft att få ha kontroll och känna sig kompetent. Den första basregeln blir därför att aldrig försöka kontrollera Kompetens- och rådgivarvampyren. Det kommer sannolikt endast att eskalera beteendet. Var noga med att inte tala om för hen vad hen ska göra eller att hen har fel. Om du till exempel får oönskade råd kan du säga att du värdesätter dessa, men att du egentligen själv behöver arbeta igenom detta. Se dock till att du inte förstärker personens rädsla av att vara inkompetent. Eftersom Kompetens- och rådgivarvampyren ofta stärker sin självkänsla genom att försöka påvisa sin kompetens är det mer en regel än ett undantag att hen också vill bli bekräftad i det. Bara genom att bekräfta att hen är kompetent (även om hen faktiskt inte är det) har du minskat behovet av att både ge råd och korrigera.

 

Avslutningsvis är det viktigt att komma ihåg att det oftast inte tjänar något till att försöka förändra en annan persons beteende, i synnerhet inte om det är rädslostyrt. Om personen kan se sitt eget beteende kan du välja att ge konstruktiv feedback, men feedback har mindre effekt (om ens någon) när personen inte kan se sitt eget beteende. I dessa fall är det många gånger bättre att försöka göra sitt bästa för att se och förstå rädslan bakom och därmed också hjälpa personen att dämpa sin rädsla. Men, det finns alltid en gräns för hur mycket du är beredd att investera i relationen. Om det skiljer för mycket mellan den investering du gör och den avkastningen du får är det kanske läge att sluta investera och fundera på om du vill ha personen i din närhet. 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Please reload

Arkiv