© 2019 Lars Sjödin Network

June 27, 2018

May 22, 2018

March 25, 2018

Please reload

Nyligen publicerade

Att ställa om

May 22, 2018

1/7
Please reload

Aktuellt

Gammal skåpmat - läs inte om du redan kan allt om rädslor

February 8, 2017

 

Ja jag vet, det är absolut inget nytt under solen. Men jag har en övertygelse om att människor glömmer bort att det förhåller sig på det här sättet. Och jag får dessutom bevis på det, i princip varje dag faktiskt. Jag tror också att människor mår bra att att bli påminda om att de kan göra val, även när de är rädda.

 

Ni vet den där så kallade trygghetszon, vårt personliga område av tankar och handlingar som vi bekvämt dagligen befinner oss i. Det där området som ger oss illusionen av att allt är bra, men i själva verket har till sin största uppgift att hindra vår utveckling. Tänk vad många gånger många av oss gjort allt för att hålla oss inom trygghetszonens väggar. Och tänk vad många gånger rädslan bara blivit större ju mer vi försökt undvika den. Till slut har vi kanske till och med blivit rädda för att bli rädda.

 

Alla har ju en medfödd kamp- och flyktrespons som går igång när vi upplever något som hotande. Ironiskt nog fungerar den även om vi bara tror att något negativt ska hända. När kamp- och flyktreponsen är aktiverad söker vi genast efter något som kan upplevas som fel eller hotande. I princip innebär det att våra inre filter då tenderar att filtrera bort det som fungerar och är positivt. När vi sen lyckats förvärra situationen i våra huvuden fortsätter vi med att begränsa våra handlingar för att till sist försätta oss själva i ett tillstånd där vi måste försvara oss till varje pris. Och även om det nu (för det mesta) inte handlar om liv eller död så blir den kroppsliga och mentala responsen som om det gjorde det.

 

Det finns mycket som inte handlar om liv och död men som ändå framkallar fysiska responser som om det vore så. För någon är rädslan att misslyckas extremt en "nära döden upplevelse", för någon annan är rädslan att bli illa omtyckt ännu värre och för en tredje person så är rädslan för att göra fel den värsta. Rädslor är för det mesta kopplat till något som inte är helt förutsägbart, till exempel en förändring. Så fort vi uppfattar att förändringen (Gud förbjude) ligger utanför vår trygghetszon blir vår naturliga respons att antingen strida mot den eller eller smita från den. På så sätt försöker vi behålla vår trygghetszon. Men tänk om det vi är trygga i står i vägen för något ännu bättre. Hur kan vi då någonsin ta reda på det om vi inte vågar känna oss otrygga för en stund? 

 

Den fysiska kroppen har en fantastisk förmåga att sköta sig själv. Den helar sig själv när den blir skadad, den sköter om att fördela den energi den får i sig och den ser till att alla organ får det de behöver för att fungera. Dina tankar är också fantastiska. De kan få din fysiska kropp att utföra makalösa prestationer, men de kan också bevisa att det du ställs inför är hotfullt och att du inte behöver lära dig något nytt eller se saker från ett annat perspektiv. Det intressanta är dock att när vi stöter på något som upplevs som hotfullt (även om det bara är ett så kallat hjärnspöke) förbereder vi oss rent kroppsligt för att släppa lös energi, men också för att inhämta kunskap. 

 

Situationer som gör oss rädda är faktiskt utmärkta inlärningstillfällen, dels därför att vi har ett emotionellt påslag men också därför att våra sinnen är skärpta till max. Problemet är att vi ofta "tippar över" i vår emotionella anspänning. Då tappar vi kontakten med vår förmåga att använda både erfarenheter och kunskaper. Att bli lagom rädd är alltså högst önskvärt för vår utveckling. Det är också därför bör vi utsätta oss för det som känns obekvämt och otryggt. Om vi också kan acceptera och till och med omfamna känslan av otrygghet blir tillvaron betydligt lättare och mer innehållsrik. Och även om rädslor kan vara obehagliga, kom ihåg följande: 

 

  1. Att konfrontera rädslan är i längden mycket mindre skrämmande än att leva i ständig rädsla för rädslan.

  2. Riktig utveckling innebär att du förr eller senare behöver uppleva rädsla och då kan det vara bra att fokusera på varför du utsätter dig för det du gör istället för på själva rädslan.

  3. Du är inte unik. Alla känner någon form av rädsla någon gång. Acceptera detta faktum, men se till att rädslan inte hindrar dig från att göra det du verkligen vill.

 

Ja jag vet, du har hört det förr och det mesta var gammal skåpmat. Men låt mig ställa några frågor: Är den här kunskapen integrerad hos dig? Kan du reglera ditt beteende när du känner dig hotad? Kopplar du på ditt lärande i situationer som du upplever som hotfulla? Kan du skilja på vad som är ett reellt hot och vad som endast är hjärnspöken? Och slutligen: Har du fortfarande en utvecklingspotential inom detta område?

 

Jag kan i alla fall ödmjukt svara ja på den sista frågan ... även om jag rent intellektuellt vet och förstår hur jag borde göra för att bäst hantera mina rädslor.

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Please reload

Arkiv