© 2019 Lars Sjödin Network

June 27, 2018

May 22, 2018

March 25, 2018

Please reload

Nyligen publicerade

Att ställa om

May 22, 2018

1/7
Please reload

Aktuellt

Att förbjuda eller inte förbjuda ...

February 1, 2017

Det finns forskare som säger att det behövs minst 10 positiva tankar för att neutralisera en enda negativ tanke. Förvisso är det svårt att bevisa om detta är sant eller inte. Men ord som omöjligt, aldrig, får inte, måste talar tydligt om vad vi inte får göra eller hur vi måste begränsa oss själva, vilket ofta upplevs som något negativt.

 

Ramar är en form av gränser som ger trygghet, men likväl kan de också upplevas som begränsningar, framförallt om flexibiliteten saknas. Tydliga och fungerande ramar kräver tillit. Tillit till att det finns en delad en vision, tillit till att det finns gemensamma mål, tillit till att man vill varandra väl och tillit till den egna förmågan. Om tilliten saknas är den ofta ersatt av en misstro. Med en misstro som grund kan man vara tämligen säker på ett misslyckande, frågan är bara hur stort det kan bli och hur många som kan bli indragna i misslyckandet. 

 

Ramar kan alltså beskrivas som en gräns för vad som är tillåtet och vad som är förbjudet. Allt utanför gränsen blir således förbjudet och innanför kan vi vara flexibla. Ramar ger struktur och definierar "spelplanen" och ger en gemensam förståelse för vad som är accepterat och inte. Ramar kan sättas utifrån två generella principer: Förbjuda allt som inte är tillåtet eller tillåta allt som inte är förbjudet. Är det då någon skillnad eller är det bara en lek med ord?

 

Jag vill påstå att det är en relativt stor skillnad mellan dessa två sätt att skapa ramar. Om man förbjuder allt som inte är tillåtet blir spelplanen betydligt mindre eftersom det begränsar antalet valmöjligheter. Ingen uppsättning regler kan någonsin skapa tillräckligt många handlingsalternativ på vägen mot resultatmålen. Att förbjuda allt som inte är tillåtet är snarare att specificera en process. En process som i slutändan kanske inte ger det resultat man önskar. När man bygger begränsande ramar omkring möjligheterna blir man snart en expert på att anklaga andra och formulera ursäkter till varför ingenting fungerar eller inga resultat uppnås.

 

Om man istället har utgångspunkten att allt som inte är förbjudet är tillåtet skapas fler vägar till ett specifikt mål. När handlingsfriheten är större ökar också kreativiteten. Om man bygger frihet omkring de begränsande ramarna finns en chans att utveckla både flexibilitet och kreativitet.

 

Det är alltså en stor skillnad på att basera ramarna på vad du får göra, vilket i princip innebär att allt utanför det du får göra är förbjudet – och att specificera ramarna på vad du inte får göra, vilket i princip betyder att allt som inte är förbjudet får du göra. 

 

Jag är övertygad om att i de flesta fall du förbjuder allt som inte är tillåtet:      

  • Minskar tilliten

  • Minskar kreativiteten

  • Sätter du upp gränser för frihet

  • Drar du bara slutsatser från det förflutna och ofta utifrån dina rädslor

  • Använder du ramarna som medel för att nå ett resultat

  • Riskerar du att formalisera de informellt fungerande reglerna

 

Och lika övertygad är jag att när du tillåter allt som inte är förbjudet:

  • Ökar tilliten

  • Stimuleras kreativiteten

  • Sätter du upp gränser för förbuden

  • Tar du hänsyn till det förflutna men lägger större vikt vid vad du vill i framtiden 

  • Använder du resultatmål för att ge alternativ

  • Uppmärksammar du vad som fungerar oavsett formella eller informella regler

 

Jag tror dock att om man inte ser några gemensamma mål eller vinster så finns det sannolikt inte heller något större engagemang till att utveckla vare sig tillit eller gemensamma spelregler. Då är risken överhängande att man sätter gränser för allt man är rädd för istället ramar för att ge stadga till vad som är möjligt att uppnå tillsammans.

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Please reload

Arkiv